lördag 2 augusti 2008

7 månader av saknad


7 månader har gått sedan ni lämnade jorden , allt känns så jobbigt jag saknar er så mycket

jag kommer aldrig att förstå vad som hände natten den 26 December, Allt var så perfekt det var den bästa julafton, inget bråk eller något jag och Min Lillebror dansade Dansmatta, alla var så glada, två dagar efter julafton skulle André i väg till västerås och jag skulle på fest hos en kompis. Under kvällen ringde min kompis Natta flera gånger och tjatade att jag skulle gå hem och sova för vi skulle upp tidigt och åka till sthlm och shoppa, Mamma ringde runt klockan två och sa att dom hade gått och lagt sig vi sa puss och god natt, jag var fortfarande hos min kompis och André ringde, runt halv 3 gick jag hem till André och var där en kort stund, jag gick vidare till min Kusin , efter en kort stund ringer mobilen, det var André , -det brinner i erat hus vart är du, jag och min kusin sprang ner, när vi börjar närma oss mitt hus ser jag stora rökmoln jag kände en stor klump i halsen, jag sprang över gräsmattan, Pappa ringde jag hörde knappt var han sa, jag trodde han sa, alla är oskadda, men så var det ju inte, en polis tog med mig upp till en av deras bilar, där inne satt Mormor Morfar och Mirjana , alla gröt och var likbleka, jag började gråta och fråga vart mamma Alexander och Daniel var, jag sa till dom att ringa ambulans, jag var hysterisk, Mormor tog tag i mina armar -Ellinor dom finns inte dom blev kvar i huset ,dom är döda, jag kommer aldrig glömma dom meningarna jag kände paniken, jag hamnade i chock, vi åkte upp till sjukhuset jag kunde knappt stå på benen jag fick lugnade, där inne kom min andra Lillebror jag kramade om honom, han var likblek, klockan var ca 05:00 alla samlades i ett rum , jag ringde till Fia ,hennes mamma svarade jag skrek grät och fick knappt någon luft, André fick berätta för henne och hon kom till lasarettet, timmarna gick, vi åkte hem till Pappa jag kunde inte sova, alla tankar bara strömmade runt....

3 kommentarer:

Sara sa...

Åh gumman, jag är alldeles mållös. Jag är så oändligt ledsen för det som drabbat dig och din familj!! Så orättvist, så onödigt, så fruktansvärt!!!

Jag såg din kommentar på min hemsida www.sorginfo.se och hoppas det är ok att länkar till din blogg därifrån. Säg till annars.

Jag hoppas att du har fått ordentligt med stöd från släkt och vänner i den här tragedin. Ta hand om dig och hör av dig om/när du vill.

Massa kramar från Sara

Martine Osbakk sa...

Kondolerer, jeg heter Martine Osbakk og er din tremening. DIn pappa, mikael er min pappas søskenbarn. Jeg håper virkelig at det går bra. Jeg kondolerer så mye.

osbakk sa...

Vännen